Jag har bestämt mig

Jag vet att jag inte är ensam. Det är en trygghet.

Det här drabbar många framstående människor. Har jag hört.

Jag pratar förstås om känslan av att det finns något man bara måste göra. Som att lagom till sjuttioårsdagen genomföra den där resan till ens förfäders gård i Hälsingland, eller efter skiljsmässan söka upp ungdomskärleken igen eller åtminstone en gång i livet hoppa groda på kinesiska muren för skatteåterbäringen.

Jag känner det också. Att jag bara måste. Och att det är nu eller aldrig.

Jag har bestämt mig.

Jag ska permanenta mitt hår.